Dags för hemfärd
Nu börjar det snart vara dags att lämna Albanien och återvända till Finland. Jag tänkte berätta lite om dagens händelser och fundera lite allmänt över resan. Under två veckor i en miljö som är fullständigt annorlunda än det man är van med, hinner åtminstone jag få tillräckligt med saker att fundera på för en relativ lång tid framöver.
Efter en något kaotisk vecka passade det bra att avsluta veckan med de texter som den apostoliska söndagen innehöll. I evangeliet i Lukas(kapitel 5) visar Jesus vem som ger frukten. Lärjungarna hade fiskat hela natten och inte fått någon fisk. När lärjungarna sedan följer Jesu uppmaning blir resultatet fyllda nät och nästan sjunkande båtar. Skillnaden på de olika fisketurerna fanns inte i något lärjungarna gjorde, utan berodde på Jesus och att de lydde hans uppmaning. Många gånger känns det svårt att få fram budskapet till barnen och åtminstone jag får ständigt brottas med jantelagen om min egen kompetens att vara här och sprida budskapet. Nu under söndagen var det tryggt att få bekräftat ännu en gång att trots att redskapen är bräckliga så är det Jesus som påverkar resultatet. Tre av våra albanska vänner följde också med oss till kyrkan i Tirana idag.
Utanför kyrkan
Gudstjänst i kyrkan
Snacks efter gudstjänst
Efter gudstjänsten åt vi mat och efterrätt innan vi begav oss tillbaka till Durres och bibelinstitutet. Kvällen användes till att packa, spela spel och beställa hemkörningspizza som så många gånger tidigare. Efter kvällbön och diskussion kring resan och framtiden är det nu dags att ladda batterierna och börja ställa om till ”Finland mode”.
Café
Pizza
Under resan har jag funderat lite kring den livsstil som jag har och det levnadssätt som folk har i Finland. Jag har tvingats erkänna att jag nog har en del att lära mig av albanerna och deras inställning till livet. Två veckor där vi umgåtts med varandra och med våra albanska vänner har också tvingat mig att inse hur konstigt mycket skärmtid jag har hemma, och hur mycket man hinner med om man skippar den ”onödiga” skärmtiden. Dessutom inser jag att jag borde koncentrera sig mera på Gud och de saker som verkligen har betydelse. Fastän det albanska samhället inte kommer nära det finländska i fråga om ordning och reda, renhet eller snygghet, så har de en helt annorlunda inställning. På kvällarna är gatorna fulla av familjer som är ute och umgås och de planerar inte allting utan tar dagarna som de kommer. Man ser att de bryr sig om varandra eftersom de tillbringar tid med varandra och kan lätt skippa sina planer för att komma ut med vänner eller hjälpa någon med en sak.
I övrigt har jag också som bastubadande finländare tvingats godkänna att ”nu eri faktist varmt” under de senaste dagarna. När temperaturen stiger till +35 ute är det svårt att hitta svalkande platser. Nu är det dags att ta natt vid institutet!
Guds frid!